Recycling och Second hand är alltmer på tapeten och frågade därför vår medlem Liz hur de tänker kring möbler hemma hos sig. De har slängt ut sina nya möbler för att ge rum till gamla.
Ja, faktiskt. Vi har så sent som igår haft en modulsoffa från EM. En redig möbel. En soffa som ”alla” vill ha förutom jag, det insåg jag fredags när vi gjorde ett besök på återvinningen, och vad ser jag, om inte en mossgrön plyschsoffa! En helt underbar sak för tvåhundrakronor. Ut med EM, in med återvinningen. Hämta de gamla orangea fåtöljerna från stugan och upp med den knallrosa plåtlampan (som var ett Lamp Gustaf fynd för nittionio på RUSTA). Till detta behövde jag en matta i retrostuk, så det var bara att åka till mamma och få henne att förstå att hennes IKEA matta skulle ligga i vårt vardagsrum.
Vardagsrumsbordet är egentligen ett köksbord. En gammal goding med perstorpsplatta. Bordet stod i våra vänners nyinköpta stuga och alla möbler skulle brännas. Det var bara att rädda, kapa benen och lasera underredet som var obehandlad furu. Grönt, orange och rosa får lov att härja fritt i vardagsrummet ett tag.
Varför åker det "nya" ut? Är det med hänsyn till miljön eller bara en smaksak?
Rent spontant säger jag smaksak. Men samtidigt skräms jag över hur de rika delarna av världen konsumerar.
Den "nya" soffan från EM var ett billigt fynd för en femhundring. Det var en vän som slumpade den åt oss. De hade beställt modulsoffan, haft den några år och blivit less. Soffan var enorm, en drömsoffa som jag tror hade gått på 17 pix. Men passar det inte så passar det inte. Jag brukar säga att det spelar ingen roll hur många miljoner jag skulle ha, jag skulle ändå inte byta ut några möbler, möjligvis skulle jag åka utomlands och skeppa hem några gamla saker.
Före den utkastade EM-soffan hade vi en soffgrupp som vi köpte ny. Den slet vi på i ett gäng med år. Stort och klumpigt, trist och opersonligt. Jag kastade många giftiga blickar på den där soffgruppen innan den åkte ut. I våra ägor hade vi redan en gammal turkos tvåsitssoffa, den möblerade vi med i stället och det blev toppen (tills den gick sönder).
Ofta när man sätter bo är det ärvda saker, så var det för oss också. Men man drömde ju om nya saker på den tiden. Bokskåp i lackad furu. Björkbord med stoppade stolar och gula hörnsoffor var väldigt inne när vi var i de svängarna. Det mesta har väl passerat genom våra händer. Det tar alltid tid innan man hittar sin stil. Men samtigt har jag alltid haft ett stort intresse för loppisar och gamla saker. Det är nu på senare år som jag känner att vi börjar få till det. Sedan är vi två i hushållet som har rätt att tycka, men vi är faktiskt oftast överens.
Varför skulle man satsa på gammalt tycker du? Vad gör det så speciellt?
Miljön är en bra orsak som slår det mesta. För mig har många av våra möbler ett affektionsvärde, det finns en historia bakom. Som våra köksstolar, de är från min mormor från början. De stod på hotellet som hon jobbade på före jag var född. Köksklockan är från min farmor och farfar, pelarbordet i allrumet är en gammalt slagbord med skadad skiva. Jag har inte ens brytt mig om att reparera skivan.
Bordet stod i mammas och pappas förråd i många år, bland annat stod ett stort vinkrus där på när de tillverkade vin. Jag har framme en fingerborg i silver som är graverad, den fick jag av granntanten som var runt sjuttio år.
Hon hade varit enda barnet i familjen och ville ge den till mig. Jag tror det hade varit hennes mammas. Sånt tycker jag är fint. När jag och Thomas förlovade oss fick vi en flätad korg fylld med gamla vinglas. Tänk vilken fin personlig present! Listan kan göras hur lång som helst.
Något man bör tänka på med gamla möbler?
De tar ofta stor plats och är tunga. Sedan ska man renovera varsamt. En gång påpekade jag för personalen på återvinningen att de förstör möblerna när de målar gamla skåp i en högblank vit färg och målar dit lila blomrankor... Är man osäker kan man alltid kolla med någon hur man ska underhålla dem. Stolen intill sängen och kökssoffan i vår stuga har flera lager med färg. De är båda ljusblåa och under ser man skymt av vitt och rosa. De kommer jag aldrig att göra något åt. Den soffan är från min farfars föräldrar, och min farfar var född 1919. Då är det bara att räkna ut hur gammal den är. Stolen låg i vedhuset så den tog jag bara och spolade av med vattenslangen och sedan hade jag lite såpa för att lösa upp smuts. Jag lossade all lös färg med en liten spackelspade, den hade lossnat ändå.
Många kanske känner sig trygga i det man har från IKEA osv...hur ska man sätta igång kreativiteten och våga något nytt?
Det är många som sagt till mig att de inte kan "se" sånt som jag ser, att de inte får ihop det. Men jag tror att om man gillar en sak ska man köpa den, då blir det bra. Man får vara beredd på felköp också. Bland annat köpte jag en underbar femarmad taklampa på återvinningen en gång. Den hade kupor i pressglas, det var helt enkelt en Liz-lampa. Bara 40:- kostade den dessutom. Men när den kom hem passade lampan inte alls. Det blev fel hur vi än försökte möblera in den. Men det var ingen större fara - jag gav bort den.
IKEA är det inget fel på. Jag har saker därifrån, köksbordet, bokhyllan i vardagsrummet är från IKEA från början, den fick vi av samma person som sålde soffan till oss. Jag tänker mer att det är helheten. Det spelar egentligen ingen roll var sakerna kommer ifrån, bara man trivs. I vårat vardagsrum är matrumsmöblerna från min farmor och farfar, men ovanför skåpet och matbordet har vi tavlor från IKEA, fototavlor med zebror på. Det bryter av jättefint. På skåpet står en papperslampa tilsammans med en ny Buddha i glas och andra gamla prydnadssaker. I fönstret har vi kromade lampor från EM som egentligen är en taklampa som maken fixat till fönsterlampor.
Ett tips när man söker gamla saker och prylar; ta dig tid och är det något du gillar - slå till! Det är oftast rätt sak för dig. Fundera även på nya användningssätt. Ett exempel om man har gamla mazarinformar i metall, ha dem till ljuslyktor på bordet, sy ihop virkade dukar till en pläd, använd kökshanddukar till bordstabletter...
Psst! Är du duktig på att skriva och tror du kan inspirera StyleRooms medlemmar? Då kan du bli gästskribent!
Maila till johan(at)styleroom.se
Ja, faktiskt. Vi har så sent som igår haft en modulsoffa från EM. En redig möbel. En soffa som ”alla” vill ha förutom jag, det insåg jag fredags när vi gjorde ett besök på återvinningen, och vad ser jag, om inte en mossgrön plyschsoffa! En helt underbar sak för tvåhundrakronor. Ut med EM, in med återvinningen. Hämta de gamla orangea fåtöljerna från stugan och upp med den knallrosa plåtlampan (som var ett Lamp Gustaf fynd för nittionio på RUSTA). Till detta behövde jag en matta i retrostuk, så det var bara att åka till mamma och få henne att förstå att hennes IKEA matta skulle ligga i vårt vardagsrum.
Vardagsrumsbordet är egentligen ett köksbord. En gammal goding med perstorpsplatta. Bordet stod i våra vänners nyinköpta stuga och alla möbler skulle brännas. Det var bara att rädda, kapa benen och lasera underredet som var obehandlad furu. Grönt, orange och rosa får lov att härja fritt i vardagsrummet ett tag.
Varför åker det "nya" ut? Är det med hänsyn till miljön eller bara en smaksak?
Rent spontant säger jag smaksak. Men samtidigt skräms jag över hur de rika delarna av världen konsumerar.
Den "nya" soffan från EM var ett billigt fynd för en femhundring. Det var en vän som slumpade den åt oss. De hade beställt modulsoffan, haft den några år och blivit less. Soffan var enorm, en drömsoffa som jag tror hade gått på 17 pix. Men passar det inte så passar det inte. Jag brukar säga att det spelar ingen roll hur många miljoner jag skulle ha, jag skulle ändå inte byta ut några möbler, möjligvis skulle jag åka utomlands och skeppa hem några gamla saker.
Före den utkastade EM-soffan hade vi en soffgrupp som vi köpte ny. Den slet vi på i ett gäng med år. Stort och klumpigt, trist och opersonligt. Jag kastade många giftiga blickar på den där soffgruppen innan den åkte ut. I våra ägor hade vi redan en gammal turkos tvåsitssoffa, den möblerade vi med i stället och det blev toppen (tills den gick sönder).
Ofta när man sätter bo är det ärvda saker, så var det för oss också. Men man drömde ju om nya saker på den tiden. Bokskåp i lackad furu. Björkbord med stoppade stolar och gula hörnsoffor var väldigt inne när vi var i de svängarna. Det mesta har väl passerat genom våra händer. Det tar alltid tid innan man hittar sin stil. Men samtigt har jag alltid haft ett stort intresse för loppisar och gamla saker. Det är nu på senare år som jag känner att vi börjar få till det. Sedan är vi två i hushållet som har rätt att tycka, men vi är faktiskt oftast överens.
Varför skulle man satsa på gammalt tycker du? Vad gör det så speciellt?
Miljön är en bra orsak som slår det mesta. För mig har många av våra möbler ett affektionsvärde, det finns en historia bakom. Som våra köksstolar, de är från min mormor från början. De stod på hotellet som hon jobbade på före jag var född. Köksklockan är från min farmor och farfar, pelarbordet i allrumet är en gammalt slagbord med skadad skiva. Jag har inte ens brytt mig om att reparera skivan.
Bordet stod i mammas och pappas förråd i många år, bland annat stod ett stort vinkrus där på när de tillverkade vin. Jag har framme en fingerborg i silver som är graverad, den fick jag av granntanten som var runt sjuttio år.
Hon hade varit enda barnet i familjen och ville ge den till mig. Jag tror det hade varit hennes mammas. Sånt tycker jag är fint. När jag och Thomas förlovade oss fick vi en flätad korg fylld med gamla vinglas. Tänk vilken fin personlig present! Listan kan göras hur lång som helst.
Något man bör tänka på med gamla möbler?
De tar ofta stor plats och är tunga. Sedan ska man renovera varsamt. En gång påpekade jag för personalen på återvinningen att de förstör möblerna när de målar gamla skåp i en högblank vit färg och målar dit lila blomrankor... Är man osäker kan man alltid kolla med någon hur man ska underhålla dem. Stolen intill sängen och kökssoffan i vår stuga har flera lager med färg. De är båda ljusblåa och under ser man skymt av vitt och rosa. De kommer jag aldrig att göra något åt. Den soffan är från min farfars föräldrar, och min farfar var född 1919. Då är det bara att räkna ut hur gammal den är. Stolen låg i vedhuset så den tog jag bara och spolade av med vattenslangen och sedan hade jag lite såpa för att lösa upp smuts. Jag lossade all lös färg med en liten spackelspade, den hade lossnat ändå.
Många kanske känner sig trygga i det man har från IKEA osv...hur ska man sätta igång kreativiteten och våga något nytt?
Det är många som sagt till mig att de inte kan "se" sånt som jag ser, att de inte får ihop det. Men jag tror att om man gillar en sak ska man köpa den, då blir det bra. Man får vara beredd på felköp också. Bland annat köpte jag en underbar femarmad taklampa på återvinningen en gång. Den hade kupor i pressglas, det var helt enkelt en Liz-lampa. Bara 40:- kostade den dessutom. Men när den kom hem passade lampan inte alls. Det blev fel hur vi än försökte möblera in den. Men det var ingen större fara - jag gav bort den.
IKEA är det inget fel på. Jag har saker därifrån, köksbordet, bokhyllan i vardagsrummet är från IKEA från början, den fick vi av samma person som sålde soffan till oss. Jag tänker mer att det är helheten. Det spelar egentligen ingen roll var sakerna kommer ifrån, bara man trivs. I vårat vardagsrum är matrumsmöblerna från min farmor och farfar, men ovanför skåpet och matbordet har vi tavlor från IKEA, fototavlor med zebror på. Det bryter av jättefint. På skåpet står en papperslampa tilsammans med en ny Buddha i glas och andra gamla prydnadssaker. I fönstret har vi kromade lampor från EM som egentligen är en taklampa som maken fixat till fönsterlampor.
Ett tips när man söker gamla saker och prylar; ta dig tid och är det något du gillar - slå till! Det är oftast rätt sak för dig. Fundera även på nya användningssätt. Ett exempel om man har gamla mazarinformar i metall, ha dem till ljuslyktor på bordet, sy ihop virkade dukar till en pläd, använd kökshanddukar till bordstabletter...
Psst! Är du duktig på att skriva och tror du kan inspirera StyleRooms medlemmar? Då kan du bli gästskribent!
Maila till johan(at)styleroom.se
LadyClose, 2010-11-04
Om den "nya" EM soffan fortfarande gick att sitta i är det väl slöseri att kasta den?
Annars var det en bra artikel!
LadyClose, svarade 2010-11-04
Vad jag menade var att det känns lite motsägelsefullt att prata om miljön (nu stod det inte så mycket om miljön men ändå) och sen kasta fungerande möbler för att man vill ha en personlig känsla i sitt hem. Det är väl ett slöseri mot miljön?
Jag gillar second hand och tanken på att återanvända saker istället för att köpa nyproducerat och därmed stödja masskonsumptionen. 9 av 10 saker i min lägenhet är just second hand. Vilket också beror på att jag hade extremt lite pengar att köpa möbler för när jag flyttade hemifrån. Sen tycker jag att det är synd att det har blivit TRENDIGT med second hand, vilket man ser när man t.ex besöker Myrorna. Förut kunde man hitta en soffa för en tjugolapp, nu får man inte ens en kopp för den summan. Jag har tur att hysterin om att det är inne med second hand inte har nått till min by, för då skulle jag aldrig haft ett diskställ eller ett nattduksbord.