Så har man haft sönder kannan till kaffekokaren...igen. Om det bara hade vart att gå och köpa en ny kaffekokare hade det inte varit några problem. Problemet är att jag inte hittar någon jag gillar, förutom Mocca-master. Men 1600kr känns lite saftigt.
Så nu använder vi en kastrull till kaffekokaren istället, för att få ut det sista kaffet får man stå och trycka med en gaffel där kaffet kommer ut. På nåt sätt känns det lite mysigt, det känns som att man är med och brygger. Fast mest är det nerjobbat.
Vårat gamla trägolv knarrar lite här och var. Mest knarrar det i hallen utanför sovrummet, så när våran bebis sover får man gå i en cirkel för att ta sig genom hallen.
Teven vi hade levde sitt eget liv och det krävdes att man lärde känna den för att man skulle kunna kolla på den.
Alla såna här grejer känns ju lite småstöriga, men samtidigt blir dom en del av hemmets själ.
En främmande person skulle inte kunna leva här. Teven skulle ändra kanal av sig själv, han skulle inte få nåt kaffe och han skulle väcka babyn....
Så nu använder vi en kastrull till kaffekokaren istället, för att få ut det sista kaffet får man stå och trycka med en gaffel där kaffet kommer ut. På nåt sätt känns det lite mysigt, det känns som att man är med och brygger. Fast mest är det nerjobbat.
Vårat gamla trägolv knarrar lite här och var. Mest knarrar det i hallen utanför sovrummet, så när våran bebis sover får man gå i en cirkel för att ta sig genom hallen.
Teven vi hade levde sitt eget liv och det krävdes att man lärde känna den för att man skulle kunna kolla på den.
Alla såna här grejer känns ju lite småstöriga, men samtidigt blir dom en del av hemmets själ.
En främmande person skulle inte kunna leva här. Teven skulle ändra kanal av sig själv, han skulle inte få nåt kaffe och han skulle väcka babyn....
Anna.Belle, 2012-01-10
Vackert... På flera sätt.