Jag kollar runt i album här och hittar en del jag faktiskt gillar. Det mesta är inte alls min stil, även om en del kan vara imponerande på flera sätt. Men jag har också fått en del funderingar.
Att skapa ett hem tar väl alltid en viss tid och kostar också pengar. Men vissa hem verkar kosta betydligt mer än andra, och ta enorma mängder tid. Det kan handla om svartvit minimalism med så kallade accentfärger, något som i mina ögon blir än mer obegripligt hos barnfamiljer. Det kan vara hem som tagit månader eller år att renovera, fixa, möblera och pynta. Det kan röra sig om ett hem fullt av dyra saker, saker som inte kan användas så ofta att de är annat än dekoration eller föremål som kunnat användas men som också finns där mest för att vara snygga. Eller i största allmänhet hem där det inte finns minsta stilbrott, där inte en enda sak verkar vara köpt under en tid i livet då man hade annan smak, där till och med eventuell röra verkar välkomponerad.
Hur påverkas man av att inreda "för mycket"? Jag föreställer mig att jag, förutom den tid jag skulle behöva vara hemma för att hålla rent, skulle stanna hemma oftare än jag annars gjort. Att de pengar och den tid jag lagt på att köpa och byta ut alla småprylar i olika färger skulle kännas bortkastade om jag inte var hemma och tittade på det tillräckligt ofta. Eller så skulle det ibland dyka upp ett gnagande dåligt samvete, för att jag borde vara hemma mer.
Blir det så att man blir mer och mer bunden vid sitt hem ju mer man inreder? Stanna hemma och titta på ditt smakfulla hem - ingen annan ser det. Kolla att den dyra filten ligger rätt över fåtöljen. Torka barnens flottiga handavtryck från de högblanka skåpsluckorna. Köp frukt, men se till att den matchar kökskaklet.
Att skapa ett hem tar väl alltid en viss tid och kostar också pengar. Men vissa hem verkar kosta betydligt mer än andra, och ta enorma mängder tid. Det kan handla om svartvit minimalism med så kallade accentfärger, något som i mina ögon blir än mer obegripligt hos barnfamiljer. Det kan vara hem som tagit månader eller år att renovera, fixa, möblera och pynta. Det kan röra sig om ett hem fullt av dyra saker, saker som inte kan användas så ofta att de är annat än dekoration eller föremål som kunnat användas men som också finns där mest för att vara snygga. Eller i största allmänhet hem där det inte finns minsta stilbrott, där inte en enda sak verkar vara köpt under en tid i livet då man hade annan smak, där till och med eventuell röra verkar välkomponerad.
Hur påverkas man av att inreda "för mycket"? Jag föreställer mig att jag, förutom den tid jag skulle behöva vara hemma för att hålla rent, skulle stanna hemma oftare än jag annars gjort. Att de pengar och den tid jag lagt på att köpa och byta ut alla småprylar i olika färger skulle kännas bortkastade om jag inte var hemma och tittade på det tillräckligt ofta. Eller så skulle det ibland dyka upp ett gnagande dåligt samvete, för att jag borde vara hemma mer.
Blir det så att man blir mer och mer bunden vid sitt hem ju mer man inreder? Stanna hemma och titta på ditt smakfulla hem - ingen annan ser det. Kolla att den dyra filten ligger rätt över fåtöljen. Torka barnens flottiga handavtryck från de högblanka skåpsluckorna. Köp frukt, men se till att den matchar kökskaklet.
Hencopenko, 2010-03-26
Håller med om att det är ett intressant inlägg :)
Känner igen mig lite själv i det du skriver om att byta ut saker mot nytt för att få det att passa in. Mycket man har köpt tidigare har ju bara varit kompromisser av olika slag för att man inte har haft råd med de saker man egentligen villat ha. Sen om man är kreativt lagd så kommer man hela tiden på nya grejer att ändra/göra om, lägga till. Det kan bli som en drog, och jag kan ibland känna mig stressad för att pengarna börjar ta slut, och jag därför inte kan köpa allt jag vill ha!
Sen mår man så mycket bättre om man kommer hem till något man trivs med, saker som går att använda eller ej. Bara de känns värdefulla för dig själv, leker med dina sinnen.
Åter igen,ett mycket välkomponerat inlägg :)
Anna.Belle, 2010-02-12
Intressant inlägg!
Anledningen till att jag lägger så mycket tid på inredning som jag gör är för att det är kul!=)
Jag antar att det är samma sak för många andra här på SR.
Jag gillar att experimentera och testa, måla om saker och flytta runt möbler.
Jag behöver ordning och reda, och var sak på sin plats för att på riktigt kunna koppla av. Städar man lite men ofta (ja, alltså plockar undan osv) så blir det lättare att ha det rent och snyggt, vilket jag alltså behöver för att må bra.
För mig är inredningen anledningen till att jag faktiskt VILL vara hemma, annars hade jag inte fått ro och stannat på jobbet eller nåt!
Man inreder väl i första hand för sig själv och sin egen trivsel...
Vita väggar däremot är jag inte värst förtjust i, heller inte toppmodern inredning.
Men med en skön blandning loppisprylar och hållbara möbler så trivs jag som fisken i vattnet!
Alla är vi olika och har olika behov, det är väl det som gör SR roligt!=)
Proteser, svarade 2010-02-12
Ja, jag ställer mig ju inte över det här själv, jag är ju också här och tycker det är roligt att se hur andra har det och att inreda. :)
De här funderingarna handlar ju också om hur jag är rädd att det ska bli för mig själv. Nu är jag i en sådan situation att jag kommer få inreda massor på en gång då mitt hem töms efter en separation, och min "skräck" är just att jag ska bli ägd av alla prylar jag oundvikligen kommer skaffa eller att allt ska kretsa runt att ha ett snyggt hem. Samtidigt kommer jag bo i den här lägenheten i 10-15 år till och faktiskt vara hemma mycket, så jag behöver ju faktiskt se till att jag trivs hemma...
Just det där med att man främst inreder för sin egen skull är ju en sak, men ibland börjar jag fundera på om det verkligen är så i alla fall. Tänker på alla som har mer eller mindre oanvändbara saker stående framme och antagligen köpt dem bara för att de är snygga, eller snygga men opraktiska möbler, eller saker som har en funktion men inte används så utan bara ska ligga snyggt någonstans.
Anna.Belle, svarade 2010-02-12
Nej, jag förstår hur du menar, jag håller med.=)
Men jag är kluven i frågan, å ena sidan har jag väldigt svårt för alla dessa välpolerade hem med dyra möbler och prylar, och å andra sidan så vill jag ha det ganska "rent" i inredningen. Inte för mycket plåtter.
Svårt det där.
Ofta kan det ju vara bra att fråga runt bland familj och vänner om dom inte har några gamla möbler de vill bli av med, som man kan få billigt eller gratis.
Då kan man ju ha dom tills man hittar de där "rätta" prylarna, och inte känna nån press o stress på att ha ett färdigt hem på 5 minuter!=)
Usch ja, jag är precis sån. Köper gamla 50-60-talsmöbler som är otroligt opraktiska många gånger, men fruktansvärt snygga i mina ögon!=)
Helt knäppt, borde väl falla in under normen och köpa en Bestå eller nåt, men det går bara inte.
Jag finner alltid mig själv ståendes, leende, framför nån gammal möbel när vi är iväg på loppis eller second hand.
Vi handlar mest på sådana ställen, just för att vi båda tycker att det är bättre kvalitet, och fan så mycket snyggare grejer.
Opraktiska, men fina. ;-)
Men jag förstår din poäng, många av oss är alldeles för materiella, och borde fokusera mer på att leva än att ha "dom rätta grejerna".
Men för mig går det där lite hand i hand.
Utan dom rätta grejerna, som gör hemmet, så lever jag inte fullt ut.
En bra balans av möbler och prylar, i den stil man tycker om, gör mycket för välmåendet, åtminstone för mig.
Det är ju väldigt individuellt.=)
Visst är det säkert så, att många inreder för att ha "något att visa upp", och det är trist.
De finaste hemmen är de personliga hemmen, där man ser inåt istället för utåt, när man inreder.
Alla blir vi påverkade på olika sätt, men det är ju vad vi sen gör av den påverkan som sätter egen prägel på inredningen.
Nu ska jag sluta skriva romaner, ha det gott!=)
lingefjord, 2010-02-12
Sant. Själv är jag inte förtjust i de super-duper moderna högblanka hemmen med spotlights överallt. (Just spotlights är lite hatobjekt för mig, det finns ju så otroligt snygga armaturer!)
Proteser, svarade 2010-02-12
Jag har också rätt svårt för det. Egentligen tänkte jag mest på vissa attityder till inredning (som iofs verkar vara överrepresenterade bland de som gillar blankt och vitt).
TS81, 2010-02-11
Kan inte låta bli att le, precis de tankarna har slagit mig med. Men om jag går till mig själv så vet jag att här ser oftast inte så ren-städat ut som på bilderna och jag vägrar tro att andra har det så fint jämt =).
Proteser, svarade 2010-02-11
Det har du säkert rätt i. :)
Men jag vet också att det faktiskt är många som har det, om inte rent, så åtminstone snyggfixat hela tiden. Har varit på styrelsemöten hos grannar som har mycket vitt med accentfärger, och det verkar se ungefär likadant ut när man ringer på för att fråga efter något som när de vetat att man kommer på möte. Tänker mig också att det måste vara svårt att hålla sig, dels för att man ju lagt ner så mycket tid på att arrangera ljuslyktor och allt vad det är. Men speciellt i sådana minimalisthem, det måste ju gå hur snabbt som helst innan en högblank möbel ser outhärdligt smutsig ut! Jag klarade inte ens av att ha vita väggar, det blev ju kaffefläckar och flottiga barnhänder på dem direkt. De är målade nu. :)