Vi flyttade in i vårat parhus sommaren 2009. När vi precis hade blivit klara med alla flyttkartonger så ville min sambo börja renovera. Han började lite smått att dra loss tapeten i vardagsrummet, och upptäckte ganska snabbt att det var väldigt svårt att få bort tapeten. Dom som hade bott där tidigare hade t.o.m limmat PÅ tapeten! Efter många om och men så blev vi klara, så vi kunde köpa nya möbler och flytta in i vardagsrummet.
Korten är taget julen - 09 ska ta nya kort snart.. när korten är tagna är det väligt nyss klart vilket ha gjort att jag inte har så mycket grejer.. de ligger nämligen i flyttkartonger... grunden är desamma men mer saker, andra gardiner och fler lampor... och nu sen vi fick en dotter vill jag har mer färg.... men jag tror inte sambon är så sugen på att göra om...*ler*
Äntligen! Här trivs jag, här känner jag harmoni och lugn. Här väcks min kreativitet och skaparlust. Det var länge sedan jag kände så. Vi har levt så länge bland flyttkartonger och byggdamm och arbetsrummet har inte varit det som prioriterats. Skrivborden har dolts av drivor med skrot som gett mig ångest. Men nu har jag äntligen fått ordning. Nu finns det två rena skrivbord med allt man behöver inom räckhåll, där man bara kan slå sig ner och rita, skriva, pyssla, plugga, skapa eller bara filosofera… Och så slutligen kom den dagen då jag kopplade in en lampa till mitt älskade ljusbord. Bara en sån sak får mig att skutta av glädje.
Jag har alltid varit väldigt noga med att julen ska vara röd! Bara röda kulor,röda jul gardiner osv osv. I år händer något banbrytande hos oss...Eftersom det är dags att packa ner alla ägodelar i flyttkartonger efter jul så har inte lusten varit överväldigande att hålla på och byta gardiner och julpynta i år. Satt och kollade på mina, alldeles nysydda, petrolblå gardiner och funderade. Hur får vi detta att bli juligt...I samma veva slår jag upp nyaste nummret av...ja nån inredningstidning var det och läste om en familj som varje jul har ett nytt tema att pynta efter. Och döm av alla andras förvåning när detta blev en tradition vi...