En dag i Maj 2010 ringde min 3 årige son till mig på jobbet och sa att han och mamma hade kollat på datorn. Han sa "- Pappa, jag skulle vilja ha ett sånt där litet hus, du vet ett sånt där som man kan leka i och laga mat" Jag frågade om han och mamma hade tittat på lekstugor " -ja så heter det, lekstuga! En sån vill jag ha.Kan du bygga en sån till mig snälla pappa, jag kan hjälpa dig om du vill! Jag har ju en egen hammare!" sa han. Ja vad säger man då? Det är väl klart att jag gör! Men på ett villkor! Att du hjälper till och att mamma målar allt! Både mamman och sonen lovade dyrt och heligt att hjälpa till och då var det bara att sätta igång! Åkte och handlade material dagen därpå och byggde på kvällar och helger. Vi ville att det lilla huset skulle bli en miniatyr av villan så det blev lite (ganska mycket) extrajobb men skam den som ger sig. Han har hjälpt mig med sin hammare, burit plankor, plockat skräp och hämtat saft till oss när vi byggde, så eftersom han höll sitt ord så måste jag och mamman göra det samma och färdigställa det lilla huset som vi lovat. Nu nästan 2 månader senare står den lilla kopian av det stora huset färdigt. Han ska få el indraget lite senare i sommar så han kan ha lite fasadbelysning och fönsterlampor men själva snickeriet är klart nu iallafall. Han har bjudit både grannar och släktingar på inflyttningskalas och den kvällen frågade han om han fyllde år, för det kom så mycket folk till hans lilla hus med så många fina presenter. Med det leendet som han hade när han somnade den kvällen gjorde att allt slit och svordomar hade en mening... Så liten och lycklig...det värmde i mamma och pappas hjärtan.
